Acerca de

Filosofin och strategin bakom!

Det bakomliggande tänket kring mitt sätt att se på min portfölj och dess innehav härrör från ett antal anledningar. Dels har det att göra med att jag gillar att ha stenkoll på läget, dels har det att göra med att jag inte är intresserad av att lägga mina pengar i någon annans händer för att förvalta och dels hade ett slaviskt följande av portföljteori dödat glädjen totalt för mig. Detta leder fram till att portföljen är just koncentrerad med innehav som är riktiga småbolag. Resan spelar en betydande roll, glädjen i att se ett bolag växa fram och samtidigt få en förståelse i vad det är som driver ett företags framgång respektive bakslag parallellt med marknaden och dess utveckling. Det här betyder också att en eventuell smäll i portföljen (och det ska man vara öppen med att det definitivt kan hända) kommer att göra riktigt ont. Men det är också det som är meningen och då får det bli läropengar för framtiden. Det betyder också att om det går bra, ja då kommer det istället att bli riktigt roligt!  

En av de första kriterierna som ofta måste uppfyllas för att jag överhuvudtaget ska bli intresserad av att investera i ett bolag är att det verkar inom en bransch jag förstår samtidigt som de producerar produkter eller tjänster som jag uppskattar och är nöjd med. Detta gör automatiskt att mitt investeringsunivers bli smalt. Mina intressen är främst spel, underhållning, idrott och handelsbranschen (vilket är logiskt då jag andas det varje dag). Att gå utanför min så kallade "circle of competence" innebär för mig en stor risk då jag helt enkelt inte vet vad det är jag investerat i. Dessutom blir det enklare att kartlägga, analysera och följa upp bolagen om de faktiskt sysslar med något jag tycker är kul och är genuint intresserad av. Å andra sidan kan det ibland vara nyttigt att våga gå utanför den trygga sfären för att bredda sina kunskaper.  Det går att läsa på givet den informationsålder vi lever i, men det kräver mycket tid och tankearbete.  

 

Det leder automatiskt in på diversifiering. Självklart är jag medveten om att enbart en investering innebär ett sinnessjukt stort risktagande. Även ansedda säkra kort såsom exempelvis H&M, Investor och Ericsson kan, i värsta fall, gå in i dåliga tider. Därav vill jag ha fyra eller fem innehav. Att gå över det är dock inget jag anser gagnar mig. Dels innebär det, i och med att jag inte har obegränsat med tid, att jag någonstans måste tumma på mina analyser och min bevakning. För mig innebär det ökad risk och sämre magkänsla när jag inte kan lägga det fullständiga pusslet i varför en aktie går upp eller ned. Och har man en koncentrerad portfölj så gör man sig själv, enligt mig, en bra tjänst att bevaka den mycket noggrant. Det gör också att de ibland brutala marknadsrörelser upp och ner i aktiepriserna som oftast förknippas med småbolag blir betydligt lättare att förstå och härda ut när man har rejält med bakomliggande information och förståelse för bransch, marknad och bolag.    

Men varför små bolag? För mig är det ett enkelt svar att ge och det är helt enkelt att det är mycket roligare. Stora bolag är svåra att analysera, kan anses trögrörliga och är sådana enorma organismer att en fullständig bild av deras verksamhet kan anses vara omöjlig att få. Indexfonder hade dödat glädjen totalt då jag vill ha engagemang, passion, kött och blod bakom mina bolag. Alltså inga skrivbordsprodukter som bedriver sin verksamhet genom ett excelark och enbart tittar på verkligheten genom hårda siffror utan hänsyn till vart de kommer ifrån. I små bolag får jag en möjlighet att verkligen kartlägga bolagets samtliga beståndsdelar, analysera marknadens utmaningar och risker samt bedöma drivet som krävs av grundare, styrelse och ledning för att ta bolaget framåt på marknaden. Jag får också en möjlighet att bevittna en potentiell resa och utveckling där jag verkligen får följa bolaget på nära håll i dess arbete. Det blir på ett helt annat sätt än om jag hade ägt ett stort bolag.      

Jag bryr mig inte om årlig avkastning. Det jag bryr mig om är den totala avkastningen. Att mina småbolag ska ha en positiv kursresa varje år bedömer jag som mycket osannolikt. Tvärtom kan det säkerligen många gånger bli negativt. Men avsikten är att det på sikt vida kommer att överstiga den avkastningen som annars förknippas med börsens årliga avkastning. Så länge som bolaget gör rätt saker, tar sig framåt och hela tiden går bättre och börjar tjäna mer pengar så kommer så småningom kursen att hänga med. Små bolag har naturligt högre avkastningspotential, men man ska ha respekt för att resan dit sannolikt kan vara mycket skakig och innebära att man ifrågasätter ens innehav många gånger om. 

Den här strategin och filosofin är definitivt inte för alla och lägger mycket större vikt vid mig som investerare och mina analysförmågor. Det kan gå väldigt bra, men det kan också gå väldigt dåligt. För mig är det en viktig parameter att den enda jag skylla på i endera utfallen är mig själv. Det är själva grunden. Jag har full respekt för teori, statistik och fakta kring börsen och vad som enligt koncensus är "the golden road" till maximal avkastning i form utav pengar. Men jag struntar i det. Pengar är bara en av de delar i den avkastning jag jagar. Jag värdesätter de lärdomar och förståelser jag kan få av att köpa och följa dessa småbolag, de insikter jag får om mig själv när det går bra eller dåligt, de mentala påfrestningar jag utsätts för när något i min analys slår antingen fel eller mer rätt än vad jag först trodde. Det är liksom hela paketet jag är ute efter. Att då köpa ett Investor med innehav jag inte känner någon puls för och heller aldrig kommer förstå är inte ett alternativ. Då köper jag hellre en liten spelstudio med stort engagemang som jag verkligen kan förstå värdet bakom. Sedan kan det innebära att jag förlorar allt i den investeringen (vilket kommer ha signifikant avtryck på min privatekonomi). Då får det bli så, det är lugnt. Jag vet att jag har fått så mycket mer med mig därifrån än de 10% i monetär årlig avkastning som en indexfond sannolikt gett.