Styrkan i företaget Nintendo!

Det ska sägas direkt: Nintendo är ett bolag som jag (under rådande förutsättningar) aldrig kommer att investera i. De är alldeles för stora och dessutom för svåranalyserade. Men som gammal spelnörd och ur ett kundperspektiv så finns det definitivt skäl för att brinnande

intresse för det anrika japanska företaget.

Spelserierna bolaget har i sitt stall är legendariska och skulle göra mer eller mindre alla konkurrerande spelbolag och utgivare dreglande av avund. Jag menar, vad sägs om Super Marion, The legend of Zelda, Pokémon, Mario Kart, Super Smash Bros och Animal Crossing för att nämna några av de riktiga långkörarna. Och tar vi de lite mer moderna spelserierna i Nintendo proppfulla spelbibliotek så finns kvalitativa Fire Emblem (som förvissio är gammalt men som har nått sin succé på 2010-talet) och Xenoblade Chronicles som för varje ny upplaga slår rekord.

Nintendo har dessutom haft för vana att ofta sälja sina konsoler med vinst. Detta låter såklart lite surrealistiskt, det klart att man vill sälja sina produkter med vinst. Men tittar man på konkurrenterna, och då främst Microsoft och Sony, så har deras konsoler ofta sålts med knagglig lönsamhet eller förlust. De stora pengarna i branschen ligger i tillbehör såsom handkontroller samt spelförsäljningen. När ett företag i den här branschen presenterar försäljningssiffror av mjukvara följt av fina rubriker så är det en bra fingervisning om att spelet sålt klart över sin budget och därmed trillar alla stålar därefter ner till företagets vinst. Försäljningssiffror på konsoler är mer att se som att det finns många som har verktyget för att spela deras spel, och därmed utgör sålda konsoler ett mått på den adresserbara marknaden. Där kan man dock ha invändningar mot att fler spel idag släpps på andra plattformar än konsolen samt att mobilmarknaden är att räkna med vilket inte riktigt gör att sålda konsoler säger hela sanningen. Klart är dock att efterfrågan på framgångsrika Nintendokonsoler säljer med vinst, men det viktigaste, vilket inte går att komma ifrån, är att framgångsrika spel är en höglönsam business och att det är där de stora pengarna ligger. Nintendo ligger i framkant där.

Man har att gäng starka varumärken vars spelpublik egentligen bara vill ha mer. Dessutom har Nintendo den goda vanan att faktiskt släppa sina spel i färdigt skick. Det hör inte till vanligheterna idag. Förr kunde speltillverkarna inte luta sig tillbaka mot att de en månad senare efter släpp kunde släppa en patch som eliminerade de värsta buggarna. Spelet var tvunget att vara klart. Idag kan till och med storspel som Cyberpunk 2077 av välrenommerade studion CD Projekt Red släppas i ett fasansfullt skick och över en natt sabotera företagets rykte. Assassins Creed av Ubisoft led av det under tidiga PS4-eran för att nämna ännu en stor spelserie vars varumärke under en tid fick sig en enorm törn på grund av att det släpptes ofärdigt. För att inte tala om hela Early-access rörelsen som startade i samband med att Minecraft blev ett fenomen. Släpp tidigt, betala mindre och följ med utvecklingen. Det är få spel av de mest ambitiösa som faktiskt blivit färdiga. Nintendo har istället haft för vana att släppa sina spel förvånansvärt buggfria från dag ett och dessutom inte varit rädda för att senarelägga eller starta om utvecklingen om det inte håller måttet.

Det har lett till att varumärket Nintendo, trots att deras business är underhållning och roliga spel och borde symbolisera det, egentligen symboliserar hög kvalitet. Står det Nintendo som utvecklare så ska man som spelare veta att det man får kommer att fungera och det kommer vara kul. Mycket av det som gamle Nintnendo-bossen Saturo Iwata lade grunden till går idag att skörda frukterna av, även om hans metoder för att föra företaget igenom de tuffa tider som Wii-U floppen förde med sig kunde ifrågasättas från ägarhåll som i regel har en mer kortsiktig syn på företaget. Med Nintendo Switch har Nintendo återigen tagit en central roll på spelmarknaden och konsolens succé bär hans DNA även om han dessvärre avled av cancer innan konsolen såg dagens ljus. För mig som följare av den här branschen var hans bortgång en stor tragedi då ett sådant ledarskap sällan syns i stora företag. Vi snackar alltså om en ledare som kunde spel ner på kodnivå och förstod hela värdekedjan samt personalens dagliga utmaningar efter självupplevd verklighet. Den här minidokumentären är väl värd sin titt, se den här!

Styrkan i Nintendo är att de har spelserier som ständigt efterfrågas av sin fanskara samtidigt som varumärket vårdas ständigt. De har heller inte fallit i fällan där de mjölkar sina spelserier och sedan låter dem dö. I regel tar det ett antal år innan ett spel i en spelserie får en ny inkarnation vilket håller intresset uppe. Jämför detta med exempelvis Guitar Hero eller Singstar som under några år sålde i kopiösa mängder och fick så många nya versioner på kort tid att intresset dog ut i rekordfart. Idag är serierna mer eller mindre begravna.

Det som talar emot Nintendo är att de har en sällsynt förmåga att varannan konsolgeneration växla mellan braksuccé och brutalflopp. Switch har varit en framgång utan motstycke, men föregångaren Wii-U var en flopp av sällan skådat slag. Nintendo Wii var en framgångssaga och fick en publik av människor som egentligen inte skulle kalla sig för spelare. Föregångaren Gamecube var ett riktigt bottennapp där det till och med spekulerades att Nintnedo helt skulle sluta göra hårdvara och bara fokusera på sina spel. Ska man gå enligt tradition så är det efter Switch dags igen, men det återstår såklart att se.

Det Nintendo alltid har att luta sig tillbaka mot är sina spelserier som kännetecknas av hög klass och genuint underhållningsvärde. I en tid då allt mer blir multiformat och i en tid då allt fler anrika spelserier gör entré på PC (likt God of War från Sony samt att Microsoft släpper alla sina exklusiviteter till PC) så finns Nintendos spel enbart på deras egna konsol (och några mobilspel). Huruvida detta är hållbart långsiktigt är en fråga för framtiden, men idag är det solklart; för att kunna spela Nintendos spel så behövs en Nintendo-konsol.

Personligen är jag inget fan av deras online-tjänst, jag tycker ibland att företaget är något kolossalt bakåtsträvande i jämförelse med sina konkurrenter och ibland hade man kanske önskat något mer prestanda i de konsoler som de släpper. Men ska man spela Pokémon (världens största varumärke inom underhållning) så krävs en konsol från Nintendo. Även om konkurrensen är hårdare än någonsin inom underhållning så har Nintendo ett batteri av spelserier att avlossa som saknar motsvarighet i spelbranschen. Square Enix har Final Fantasy, Microsoft köper på sig bolag på bolag, EA:s spelserier är till och från rejält nedsmutsade och så vidare. De enda jag kan se som är i närheten av att arbeta likadant är Sony med sina tungviktare till serier likt Horizon, nyss nämnda God of War och Uncharted för att nämna några. Men är de i närheten? Absolut inte, men de är en bit på vägen.

Om Nintendo är samma företag om tio år som de är idag återstår att se. Det är som bekant en oerhörd mängd tid och det kommer att komma och gå management under den perioden som samtliga vill sätta sin prägel. Positionen bolaget har idag är dock fantastisk. Styrkan i företaget är kvalitet, vars varumärken under mycket lång tid åtnjutit omsorg och otalet bra spelsläpp utan att de för den sakens skull mjölkat ur serierna. De förknippas med underhållning och kvalitet, likt den visionen företaget hade direkt efter spelkraschen på 80-talet. Det finns en anledning till att Nintendo Entertainment System döptes till just det och inte till något med Game eller console i namnet. Fokuset var underhållning och det gamla Nintendo Seal of Quality var en försäkran av att spelet hade genomgått noggranna tester innan de gavs ut till publik. Det vill säga tvärtom av vad som hände på marknaden vid den tidpunkten då tillverkare skickade ut all skit de kunde hitta till konsolerna.

Ur ett kundpersktiv så är Nintendo något av ett drömföretag utifrån hur de hanterar sina spelserier och jag kan som spelare bara tacka och ta emot för den gedigna underhållning som de tillhandahåller. Det bästa med många av deras spelserier är, trots den ibland lite väl "gulliga" ytan, att alla åldrar kan spela spelen och ha precis lika roligt.

Nu är de för stora för att jag ska ta in dem i min portfölj men man behöver inte äga alla företag man gillar. Såhär på en söndagkväll så kan det ibland vara kul att titta på andra imponerande företagsbyggen än de man själv suktar efter att får vara med och uppleva. Det här inlägget är därmed en lite hyllningstext till ett företag vars spel skänkt mig otalet timmar med glädje och ett praktexempel på hur ett företag inom underhållning bör vårda sina varumärken. Hatten av!

Tills nästa inlägg, ha dé!

/Jeppe