• Jesper Andersson

När är man nöjd?

Att följa börsen är fantastiskt kul och det blir än mer roligt om det faktiskt leder till något positivt. Det finns många exempel, men de vanligaste är de ofta återkommande klyschorna om att få sitt eget kapital att växa eller att ett företag lyckas med något revolutionerade tack vare att marknaden gett det sitt förtroende och därmed investerat pengar i det.


Min strategi numer är att vara koncentrerad för att kunna följa de bolag jag har valt att stoppa mina pengar under stor och noggrann bevakning. Det är ett sätt som jag anser minimerar min egen risken. Jag hade utan tvekan kunnat äga breda indexfonder eller bygga en portfölj enbart med de bolag jag tycker om, men utifrån mina ambitioner att faktiskt gräva ned sig ordentligt i det jag äger så är den en större omöjlighet. Det blir lite som den verkliga definitionen av ekonomi (dvs lärande om hushållande med begränsade resurser). Jag har inte oändligt med pengar (hehe, långt därifrån) eller tid, och ska jag möta min strategi och min målsättning om att långsiktigt slå index så blir jag därmed tvingad att välja. Det går liksom inte att gå in för varje fight. Addera på det att jag samtidigt är en oerhört tävlingsinriktad person så kan detta skapa en del huvudbry på resans gång.


Jag har både våndats, svettats, glatts och tjänat en del pengar innan jag kokade ihop min strategi. Tilläggas ska att jag även har en hel del nyttig erfarenhet av att förlora pengar också. Och medan investeringar är något som rör sig i mitt huvud varje dag så är det sällan jag känner känslan av att vara tillfreds. Det är på ett sätt positivt för det är otvivelaktigt så att det har lett fram till beslutet att koncentrera mig i innehaven och att faktiskt läsa på ordentligt om dem. Kort och gott kan man säga att det hela tiden motiverar mig till att faktiskt försöka lägga ner den tid och energi som på sikt kan skapa den överavkastning jag söker.


Under den korta tiden som den här bloggen har levt så har det framkommit att jag förvisso har en hel del "conviction" bakom två av mina innehav, men att ytterligare innehav har haft svårt att ta en fast plats. Dels har citatet om att det inte är rationellt att lägga pengar i sin fjärde eller femte bästa idé florerat i huvudet, dels har jag hela tiden öppet och nyfiket betraktat stora delar av den svenska marknaden för att se vart det finns intressanta möjligheter. Jag har testägt väldigt mycket; alltifrån Ratos till obskyra spelföretag som Game Chest Group. Jag har läst rapporter, analyser och vänt och vridit på bolagets hemsidor. I vissa fall har jag testat bolagens produkter och försökt få en bild av om det har ett värde för mig eller någon annan. Jag har säkert blivit mycket klokare på vägen även om det känns som om jag står och stampar, men en frågeställning står helt klar:


När blir man nöjd?


Reflektionen började faktiskt redan 2020, men har vuxit sig starkare med tiden. Jag vill hitta både tillväxt, hög potential och felprissättning i mina investeringar. Allra helst ska bolaget vara felprissatt utifrån sina förutsättningar redan idag. Samtidigt så är min förhoppning att det jag köper idag kommer att ha en positiv värderesa framför sig. Därutöver så behöver bolaget, utifrån mitt perspektiv, ha långsiktigt starka förutsättningar för att kunna tjäna pengar över tid. För att ens ta i ett bolag så säger det sig självt att det är många parametrar som ska mötas innan det kan byggas förtroende. När kan man vara nöjd med att den analysen man gjort kan anses hålla tillräckligt god kvalitet för att ta ett genomtänkt beslut?


Och när jag väl har valt ett bolag att köpa i, när är jag nöjd med den andel jag har? Det finns hela tiden lite mer att köpa som på sikt kan bättra på avkastningen avsevärt. Eller vad händer om bolagets kurs sticker iväg orimligt mycket och inte alls motsvarar företagets värde? Ska man sälja och ta hem vinsten och vara nöjd med det kortsiktigt, eller ska man sitta inne för "the long run"? Är jag nöjd om bolaget avkastar på "fel sätt"? Och vad händer om jag helt plötsligt hittar en potentiell investering med ännu bättre utsikter?


Min tävlingsinstinkt gör såklart också sitt. När jag väl har valt att gräva ned mig i ett bolag som jag köper aktier i, så finns det hela tiden något mer att läsa om. Det finns fler synvinklar, fler nyanser, fler fakta och fler åsikter som är intressanta att ta i beaktan. Vilka är bra? Vilka är dåliga? Vilka ska man lägga mer vikt vid? Vad finns det mer som kan styrka att just det här är det bolag som på sikt kommer att generera en positiv avkastning?


Det blir lite som när man idrottar. I fotboll finns det hela tiden fler mål att göra, situationer som kan värderas bättre och kommunikationen till sina medspelare kan göras tydligare. I löpning finns det hela tiden decimaler att kapa på sina rundor och olika intervaller att testa för att öka den genomsnittliga hastigheten. Kort och gott; en strävan efter att hela tiden försöka uppnå lite bättre resultat.


Att hela tiden ha detta att reflektera och tänka kring är till största delen bra. Har jag valt att vara koncentrerad så innebär det automatiskt ett större ansvar i den investeringen då det också representerar en större del av mina sparade pengar. Samtidigt så kan jag ibland känna att min strävan av att exakt hela tiden försöka skapa sig en lite bättre förståelse gör väldigt lite på marginalen. Detta samtidigt som de där sista metrarna också är de som oftast tar längst tid att lära sig eller förstå. Å andra sidan så är det också kanske det i slutändan som förhoppningsvis gör att jag kommer ta bättre beslut och når den där avkastningen jag så småningom är ute efter.


Sannolikt så är det inte enbart jag som sitter med denna frågeställningen och jag har heller inget svar på frågan i sig. Jag tror för övrigt att funderandet på sätt och vis är en nyckel för att åtminstone delvis få svar på frågan. Och för att återkoppla till ekonomin och dess definition så finns det även begränsat med tid. Jag är tvungen att välja och prioritera bland intressen, matlagning, börsen, träning, kompisar och familj och så vidare. Det är en smärre omöjlighet att kunna vara på topp om man väljer att vara överallt, och vill man ha kvalitet i allt man tar sig för så går det heller inte att hinna med allt som man tycker är kul och viktigt.


Och för att avsluta med att vara riktigt neutral så är det nog upp till var och en vart man sätter sina gränser och hur långt man är villig att gå. Utifrån de förutsättningarna får man sedan "tvinga" sig till att vara nöjd med de resultat som uppnås då det också är så högt man rimligt kan nå. Men med det sagt så har jag ändå ingen aning om när jag kommer känna mig helt nöjd eller riktigt tillfreds med mina äventyr på börsen. Det är ändå i känslan av att ta sig framåt som mycket av glädjen ligger för mig. För trots allt finns det alltid något nytt och spännande att lära sig...


Angler Gaming rapporterar för övrigt på onsdag!


Tills nästa inlägg, ha dé!


/Jeppe